1) Aluminium och järn tätt ihop utan något emellan är en dålig idé. För att slipa oxideras stjäl järnet elektroner av den oädlare metallen aluminium. Sedan rostar järnet också, men resultatet blir en blandning av järnoxid och alu-oxid.
2) På grund av ovanstående måste det till en del våld, tillsammans med acetylen och krypolja, för att få av trumman.
I min nöd klagade jag i Facebook-gruppen. Flera kloka synpunkter hävdade att jag skulle slå loss eller slå sönder. Sitter de så hårt så skulle jag förr eller senare spräcka den sköra alu-trumman. Sagt och gjort. Jag sågade två snitt, så djupt jag vågade i trumman. Med den största huggmejseln och en 16-uns-hammare gick jag lös på snittet. Snart nog sprack trumman i två.
Arbetet att ta bort den gamla bromsmekanismen var inte svårt. Jag hade fått det goda rådet att vid varje däcksbyte ta loss trumman och smörja kontaktytorna mellan nav och trumma. För att underlätta det slipade jag rent från rost (både röd och vit), grundmålade och lade slutfärg. Syftet är givetvis att skilja de båda oförenliga metallerna åt.
Vänster sida var ännu sämre däran. Jag tvekade inte och det som tagit åtskilliga timmar på höger sida gick nu på runt tjugo minuter. Efter att ha slipat rent och sedan värmt upp metallen en smula målade jag ytan med rostätare. Efter att ha lagt slutfärg väntar jag på de beställda trummorna.
